Årets Företagare

Årets Företagare....

Blev jag idag.. känns otroligt overkligt.. Det är en mkt fin utmärkelse att tilldelas & att bo och leva i en kommun med så starkt företagsklimat känns helt otroligt att bli utvald...

Motiveringen löd:

"Denna företagare är en entreprenör av stora mått. Det började i en liten skala och har idag nått dessa höjder. Att kunna vara en så varierande entreprenör gör denna person till en verklig tillgång och ambassadör för Mora. En motor för alla våra unga. En vägvisare för de som vill starta eget, men ej riktigt vågar"

Detta får mig givetvis att ramla tillbaka i tiden... till skolåren...skolavslutningarna då vi satt förväntansfulla i kyrkbänken år för & inväntade lärarens utdelning av "Klassens kamrat"... Aldrig blev det jag trots att jag tyckte att jag var en snäll tjej, men då förstod jag inte vilka kriterier som läraren nominerade till..

Nu har jag gått vidare till Dalarna Buisness Awards som är en stor Näringslivsgala i Dalarna... för mig är detta en bragd och visst är jag en sann tävlingsmänniska, men jag är så glad över att fått detta på hemmaplan efter 12års hårt arbetande...

Det här bevisar verkligen..att allt går bara du innerst inne vill & kämpar för det..

Gissa om det är tunga uppförsbackar emellanåt, men det är det ju för oss alla oavsett vad vi pysslar med.. I skolan var jag absolut ingen s.k. "plugghäst" och jag tror inte att många av mina klasskamrater hade gissat egen företagare på mig... då jag var en mästare på att chansa på frågor som jag egentligen inte kunde svaren på, men lyckades på nå vänster att få rätt..

Jag var en s.k. medel tjej som inte gjorde allt för mkt väsen av mig.. skriva det gillade jag..men matte och jag var inte riktigt goda vänner...

Jag upplevde en enorm sorg när mina föräldrar valde att gå skilda vägar när jag gick i åk4...

Från att levt ett mkt bra familjeliv enligt mig själv med husvagnssemesterar sommrar till västkusten och vintersemestrar till fjällen...så splittrades vi likt en korthög som man kastar högt upp i luften...

Som "skilsmässobarn" blir det en match genom livet att finna tillbaka till en trygghet, en fast punkt & jag är glad som fann min väg tillbaka till Mora. Jag trivs helt fantastiskt här...

Så ord på vägen.. det handlar verkligen om att aldrig ge upp, försöka omges av människor som ger energi och inte tar din energi... & framförallt ha roligt..

Min fina vän i livet och arbetskollega sedan 7år är denna dam: Min älskade mamma, Vailett.

Här är hon mitt i action & med sitt pappersgöra...

Hon har varit en klippa som lyckats behålla lugnet dessa 3år i detta minimala kontorsutrymme som jag inte förstår hur hon lyckas hålla reda på papper i..

Men som sagt mor vi är på g mot ett riktigt kontor nu.

En dröm för oss både...

Tack till er alla som börjat läsa min blogg!

Tack till samtliga medarbetare & tidigare som är/varit en resurs för oss.