Right here right now...

Hej!
Då var jag här...
Har gjort mina tappra småförsök med att försöka skapa en läsvärd blogg...
Men först nu känns det som helt rätt tajming för my blogg..
Nu vill jag bjuda in dig till en fantastisk värld enligt mig själv..mitt liv som egen företagare...

Jag delar med mig av det jag upplevt och upplever då jag tycker mig gjort en fantastisk resa genom mitt unga liv & är nu inne på mitt 12:e år som egen... & hoppas gärna inspirera fler att våga ta klivet.... & gärna möta fler likasinnade i landet...& inspireras utav er...

Det har ju inneburit en hel del uppoffringar och självklart känns det emellanåt långt där inne en enorm saknad efter det dära spontana och flexibla kompislivet som var så mycket förutsätningsbart förr...

Jag var bara 18år när jag startade mitt företag och att det skulle komma till att växa och bli så här pass hade jag inte en enda tanke på att det ens hade en potential att kunna bli...
Jag hade året innan starten av företaget återhämtat mig ifrån en fruktansvärd tuff livskris.. ung.. och så livlös, men lyckades att komma på fötter igen..
När jag startade företaget så var jag värsta "kycklingen"..typ nykläckt, men så pass modig att jag fixade att köra mitt eget race fullständigt från skratch och skapade och formade på egen hand friskvårdstjänster mot målgrupperna företag och privat personer..
Jag kom direkt ifrån skolan... med en utbildning som inte låg högt i kurs enligt mitt personliga tycke utan såg den mera som mitt andrahands alternativ som jag haltade mig igenom i en medelfart under 3år..så jag valde att starta eget innan gymnasiets slut för att få ägna en del av min tid - min fritid åt mitt stora intresse - träning som ändå slukat massvis av min tid sedan barnsben..

Idag driver jag en större friskvårdsanläggning med anställda..
Det är nå visst det där med att skapa sig ett eget yrke, att jobba målmedvetet, bibehålla fokus, trivas som fisken i vattnet när konkurransen ökar...
Det krävs en mental inställning med att vad som än händer så försökte jag iallafall, jag gjorde mitt yttersta...att fixa att känna sig tillfreds med den tanken när det är som motigast för att ta sig så hel man bara kan uppför en tung uppförsbacke...
För jag vet att mycket löser sig med tiden, var sak har sin tid och det gäller att fixa att hålla sig positiv inför det som komma skall - för det har vi egentligen inte en susning om...

Ångest kanske någon tänker nu...
Det är en "krydda" vi alla har mer eller mindre av..det gäller att fixa att hantera den..
Självklart kan ångest fylla mig för en kort sekund när jag blickar framåt och undrar "Hur kommer det här att bli då?" När det gäller att ro i land större jobb, öka intäkterna, överleva lågsäsongerna då likviderna kan tryta... Då när alla ändå i personalen ska ha lön den 25:e varje månad oavsett vad..
Det gäller att trivas med det du gör, känna magkänslan av att vad roligt det är att gå till jobbet varje dag..att vara tillfreds med det du lyckats ådstakomma..,men aldrig bli fullt nöjd.

Många kan tycka att ordet snäll är negativt betingat..då kan jag tala om att nöjd är ett likvärdigt ord. Att känna sig nöjd, mätt och belåten är för mig ett sätt att tala om att "Nu pallar ja inget mera"... det kan vara ett fall ett platt fall när man väljer att luta sig bakåt och stanna upp för att se på allt som till en början rullar på i en takt av sig självt...
Oftast krävs det...en 6mån planering...alltså redan i feb ska det vara smått klart med tankar om nya jobb inför hösten...
Låter kanske helt crazy, helt arbetsnarkomant...men lite så är det.. för att fixa att klara av att hålla sig ovanför vattenytan, vara i ropet och vara aktuell. Syns man inte så finns man inte är ett klassiskt uttryck...så sant...

En kär vän ringde igår efter att vi mötts efter vägen i våra bilar...
Som vanligt inleds vårt samtal utav skratt och "Tjena"... en snabb uppdatering om våra liv....
Hon om blöjbyten, mammalivet som 2barns mamma med ett nytt tillskott, en 6mån baby...
Jag...uppdaterar om mitt liv som handlar om jobb, nya, utförda och jobb som är på g....
Tragiskt, men sant....
Sen talar jag om hur underbart det är att äntligen vara sambo... & drömmen om en 3:e hund...

Jag kommer på mig själv efter vårt samtal tagit slut att shit vad uppslukad jag är i min "lilla värld"... hur jag valt att prioritera när det kommer till familjeliv - jobb..... nu när jag börjar närma mig siffran 30...som känts att vara så far away....
För mig blev det jobb, avsluta en mångårig relation, jobb & påbörja en ny relation & massa mera jobb... Vi bor knappt 7mil ifrån varandra, men ännu har inte min väg korsats hennes så skäms på mig, men jag har inte hälsat på deras nytillskott ännu...
Det är svårt för andra att förstå som inte är inne i detta jobbrus eller vad man ska kalla det..
Precis som småbarnsmammor som känner sig fast så sitter även vi fast..det är ett ansvar...som inte sköter sig självt...vilket gör att jag har inte 3timmar över mitt i veckan för att bara resa iväg och hälsa på en vän... Men det är ett roligt ansvar...som kräver sin tid och omvårdnad..

När helgen kommer så är ledigheten så prioriterad och då pallar varken jag eller min sambo av att åka runt och besöka alla vänner runt omkring.... Vad är det som säger att det bara är vi som ska vara de som åker runt och hälsar på???
Men självklart kommer helger då det är prioriterat vänner...men det är med lite framförhållning och planer... som tjejhelger kan införas...
Tyvärr blir det lite på mina villkor...men det som är så underbart med denna vän är att hon köper det..hon accepterar det till fullo. Det kallar jag en riktig vän...

En karriärist?
Till viss del ju äldre som jag blivit.
Men framförallt är det för att det är sååå roligt att få vara egen då jag får nyttja min yttersta kapacitet, skapa nya jobb, anta nya utmaningar, förändra och hitta på...
Jag har lyckan att omges av mina absolut närmaste...som är några av mina anställda.
Jag var smart nog och anställde närmast anhöriga....vilket kan oturligt innebära att dra en nitlott, men dock inte i detta fall. Min mor & min sambo är mina yttersta resurser..och människor jag inte skulle vilja vara utan. De fyller så mycket i min tillvaro med att vara stöttepelare, mina vänner och mina arbetskamrater... Att ha funnit en livskamrat att ha med på denna resa och som delar intresset är för mig en total lycka. Jag älskar dig, Tobbe.

Kram